För nästan exakt sex år sedan var jag i Detroit. Knappt ett halvår innan finanskraschen. Men i Detroit var krisen redan gammal. Jag skulle arrangera ett seminarium för den amerikanska bilindustrin som varit på ett sluttande plan i flera decennier och tagit med sig motorstaden på sin resa utför. Detroit hade då tappat mer än hälften av sina invånare sedan glansdagarna på 50-talet. Och i dag är man nere i en tredjedel.
Att köra genom de övergivna stadsdelarna, där husen står som tomma monument över det som en gång var bilindustrins okrönta huvudstad, blev till en sightseeing i en postindustriell apokalyps. Och den känslan har funnits med mig sedan dess. Är det en glimt av vår egen framtid vi ser? För parallellen till Göteborg ligger inte långt borta. Här överlevde vi visserligen varvskrisen, men precis som i Detroit försörjer vår fordonsindustri mer av staden än vi kanske vill se.
Därför var gårdagens dokumentär om framväxten av en alternativ cykelkultur i Detroit en fin påminnelse att det ur förfallet kan födas nya idéer. Positiva och framåtblickande med en ny och samhällsinriktad syn på entreprenörskap och möjligheten att skapa något bra ur det gamla.
Förhoppningsvis kan Göteborgs omställning bli mindre smärtsam. Men lika mycket som ett avskräckande exempel kan man nu vända sig till Detroit för inspiration. Den första halvtimmen bjuder SVT på:
http://www.svtplay.se/video/1917951/del-3-av-6-cykelkultur-i-detroit
