Just nu pratar alla om vintage, att minska sin elkonsumtion, sortera sina sopor, eller ta tåget i stället för bilen. Själv har jag under hösten plockat fram nål och tråd, installerat ett gammaldags sybord bredvid min favoritfåtölj, och därmed skaffat mig en trevlig sysselsättning under regniga Bolibompakvällar. Det är kul att laga, sy i knappar och ta hand om det jag har emellanåt – istället för att slänga och nykonsumera (vilket bra ord!) som förstahandslösning.
Flera av Where is my pony’s kunder jobbar med teknik som förtydligar värdet av sopor och som underlättar sortering och återbruk av det material vi själva anser vara förbrukat. Det är helt enkelt en bra affär att förlänga livscykeln på plast, metaller, textil eller bioavfall. Och materialet är så gott som gratis. Men det gäller att skynda på. Det är bara en tidsfråga innan Norge inte längre vill exportera sitt insamlade bioavfall till Sverige. Och innan de utslitna bildäcken som importeras som avfall till smarta svenska innovatörer kommer att tullas in som vilken vara som helst. Eller innan vi som privatpersoner slutar betala för att bli av med våra sopor och får betalt stället.
Knycker ett citat den utmärkta boken ”Köp dig fri” av Ingrid Sommar och Susanne Helgesson (tipstack till Carolina Laudon): ”Avfall är det som finns kvar när fantasin tagit slut”.
*Bild: ”Horse Man” (av begagnade bildäck), Ji Yong Ho
